Var lite låg i veckan och vad jag drabbades av var nog vet i sjutton och sedan trodde jag att jag tappat dem men så fick jag rycka upp mig och hjälpa hustrun baka vetebröd. Fast jag vet inte om jag var till någon särskild hjälp med själva bakningen utan mer som en maskin-skötare och diskare kanske.
Tänkte nu på söndagen att jag måste rycka upp mig varpå jag tog en runda med min MTB, det blev 9,6 km fast jag tappat den, konditionen alltså och den var verkligen urdålig men kanske kan jag få tillbaka den igen.
Sedan efter eftermiddagskaffet fällde jag ut en vilstol på altanen och lyssnade på den kortare versionen av sommarpratarna där den kvinnliga prästen Camilla Lif lade ut lite av sin livsberättelse.
Som präst pratade hon naturligtvis om den obevekliga döden som kommer och hämtar oss alla en dag. Vår granne kom in till oss och berättade att vår gemensamma granne och vän hade blivit hämtad av döden för några veckor sedan, fast då inte av dödens kompis Covid 19, det var han själv om det nu är en han, det lika ovisst som att könsbetämma någon Gud.
Klart blir vi ledsna och jag fundersam, hon var en och en halv månad yngre än mig.
Livet blev för kort i ena änden liksom fast läkarna antagligen försökte likt ett resårband tänja ut det.
Tänkte på att präster brukar prata om att själen lämnar kroppen och jag då som barn i femårsåldern på Gotland hade helt klart för mig hur en själ såg ut.
Jag kopplade ihop ordet själ med ordet vägskäl, alltså där vägen delar sig.
Min föreställning kopplades till bandet i Kalle Ankas mössa som också delar sig; så såg en själ ut i min fantasi!
Jag lutade mig bakåt i vilstolen och lät blicken fara iväg upp i det blå och den fastnade på en liten flock Tornseglare som till synes lekfullt susade runt i oregelbundna cirklar.
Jag antog att det var Tornseglare som cirklade runt högt där uppe i det blå.
Möjligen kan man också föreställa sig att Tornseglare är som själar som far omkring där uppe, om nu själar finns.
För övrigt är den lilla fågeln som är gaska lik en Svala en fantastisk varelse som tillbringar största delen av sitt liv där uppe, den till och med sover där uppe samtidigt som den flyger, det finns att läsa i den stora fågelboken.
Nåja, jag kanske sådär innan middagen har hittat lite av det andra jag hade tappat; nämligen inspirationen till att skriva.
Hur föreställer eller föreställde du själv hur själen ser ut, eller om du har barn fråga dem!
Jag hade i alla fall livlig fantasi då med.
Rikta blicken uppåt någon gång så kanske du får se själarna som flyger där uppe, men glöm inte att hålla avstånden och lev väl.