Månadens bil i min almanack från Stena recykling är en stilig eller graciös Chrysler från 1957, samma år som min andra bok "Livsepok" i mina memoarer börjar.
Eftersom min beskrivning av bloggen är "Berättelser från 40-tal till nu" kan jag nu ta lite texter ur mina böcker från 50-60-talet.
Här är delar av förordet till boken.
"Förord
"Livsepok" skildrar tiden efter att jag slutat skolan 1957 och äntligen får börja arbeta.
Inte för att jag alls vill jämföra mig med en etablerad författare, men titeln för berättelserna i denna del av mitt liv hade tidigare valts till "Ett annat liv".
Men jag bytte ut titeln eftersom nu författaren PO Enqvist precis varit före mig och använt den titeln på sin roman, han skildrar också händelser från sitt liv.
Jag tyckte att titeln skulle förefalla att bli ett plagiat av hans boktitel. Dessutom vill väl jag liksom de flesta både vara och framstå som mer originell, därför valdes titeln i stället till " Livsepok".
Det är med rätta eftersom den tid som nu skildras inte bara för min egen del utgör av en ny och betydelsefull epok utan också för de flesta.
Tidsperioden innehåller många omvälvande händelser för mig i ett föränderligt samhälle.
Nu kommer för mig frihetens och förverkligandets period, i ett samhälle som växer så det knakar, både materiellt och kulturellt.
Den senare delen av femtiotalet och hela sextiotalet var på många sätt en helt fantastisk tidsperiod inte minst för oss som var unga då.
Många generationers ungdomar både före och efter den här tidsperioden kan vara avundsjuka på oss som fick uppleva den tiden.
Jag är helt säker på att de skulle vilja ha varit med och delat den med oss.
På de rökiga fikens jukeboxar med hög volym lyssnade vi på Rock araund the clock med Bill Heyly, Chubby Checker, Elvis Presly, Tommy Steel, Little Richard, Conway Twitty, Roy Orbinson, Buddy Hoooy, Siv Malmkvist tunna skivor och många andra som kom fram under den här perioden som var ett musikaliskt trendbrott med låtar som i stort fortfarande håller.
Vilka låtar som gällde under dessa år kan du lätt hitta på nätet.
Vi såg filmer på de då stora och mångfaldigade biograferna med skådespelare som James Deen, Marlon Brando, Ricard Widmark."
Slut citat.
Såhär inleds texten i boken Livsepok som börjar 1957.
"Livsepok
Det är fortfarande 1957 och vårterminen i åttan för den 9,åriga enhetsskolan i Sundbyberg är äntligen över, jag skulle få sluta skolan för att vi skulle flytta till Tungelsta, eller närmare bestämt Villavägen 14 i Krigslida som den egentliga adressen var. Huset som (farsan) Åke hade jobbat så hårt med i flera år stod nu inflyttningsklart.
Mamma och jag hade också varit med och slitit med att få ihop det egna hemmet. De mesta arbetet hade utförts för hand, dels därför att det snålades, dels för att farsan antagligen tyckte det var roligt att visa vilken riktig karl han var. Ibland gick det väl till överdrift kan man tycka, och då tänker jag på när vi grävde upp hela grunden för hand. Nåja, det var Åke som stod för merparten av grävningen. När han avslutat det tunga jobbet på dagarna som armerare åkte han därefter ut till Tungelsta och grävde på kvällarna."
Slut på citatet.
Visst kunde det vara tungt och slitsamt men mamma tröstade mig med att arbete främjar hälsa och välstånd och vi hade inga mobiltelefoner och datorer att slöa bort våra liv med.
Jag skrev förra veckan att jag ville skriva något om dansband och det är något som jag har förbisett i mina böcker trots att det var gott om dansställen som vi kunde roa oss på.
De dansställen jag mins och som jag besökte var då förutom skoldanserna i plugget i Ängsskolan i Sundbyberg där det spelades Dixilandmusik med storband, men då hängde jag bara där eftersom jag ännu inte lärt mig dansa trots att rockmusiken precis gjort intåg i Sverige, men det dansades och spelades Rock på ungdomsgården.
Jag mins dansställen som Sunside på Drottninggatan, Nalen på Regeringsgatan. Folkparkerna som Björknäs paviljongen, Vendelsö, Handen,s folkets hus och det dansades på de flesta klubbarna fast då mest till grammofon. Henrys fik i Skarpnäck hade ibland riktiga orkestrar, det dansades och spelades i stort sett överallt.
På tal om dans så tänkte jag ta ett stycke ur boken från då jag var på väg på jobb i Kalix på 60-talet.
"Framme i Örnsköldsvik var jag trött och beslöt mig därför att ligga över.
När jag hade ätit och vilat mig en stund började det väl klia lite i benen, jag undrade vad man gjorde en lördagskväll i Ö-vik.
Dans svarade receptionisten och berättade vart man kunde dansa. Jag drog på mig sviden och grimman sen bar det iväg till ett hus uppe på höjden, möjligen folkets hus eller folkpark, jag minns inte.
Min första reaktion var, (oj va mycke brudar) och de stod bara på en sida av dansgolvet.
Jag fick syn på några skarpa brudar bland de andra och gick fram och snackade, orkestern började spela och plötsligt bröt helvetet löst, eller var det jordbävning.
Killarna kom rusande över golvet som galningar för att bjuda upp till dans. Men vad gjorde det mig, jag hade ju redan bjudit upp en skarping. När dansen var slut följde jag bruden tillbaks och efter att kollat in en ny skarping gjorde jag likadant som förra gången.
Efter några danser talade en tjej om för mig att, om jag håller på sådär så kommer jag att få spö av pojkarna, som hon uttryckte det.
I plugget var jag inget vidare på sextio meter när det var uttagning till skolmästerskap och jag var väl förmodligen inte bra på femton meter heller, dessutom tyckte jag det kändes genant, ovärdigt och barnsligt att utöva snabbast på femton meter när jag bara ville dansa.
Inte hade jag lust att kuta som en dåre över golvet för att få stuffa med en snygg brud och inte ville jag få spö heller, det fick bli att gå hem och slafa om jag skulle upp tidigt och åka vidare i morgon bitti tänkte jag, så fick det bli.
De tänkte nog, jävla dum stockolmare, men jag fick i alla fall dansa med de snyggaste brudarna, så länge det varade. Jag var fortfarande tjugotvå år och kände mig nästan odödlig, men trött när jag lade mig."
Slut citat.
Ni får ursäkta språket men det var så det lät då det begav sig.
Nästa vecka efter det amerikanska valet kan det kanske bli något samhällsnyttigt, vi får se.
Eller om Halloween den irländska/amerikanska skräptraditionen eller om det är en rest av vikingarnas höstblot, är det ett spektakel vi behöver i stället för en stillsam minnesstund för våra avlidna. I år har vi ett osynligt monster som skrämmer de flesta och det kan väl räcka.
Klickar man på "Till bloggens startsida" uppe till höger i bloggen kan man läsa alla inlägg i följd.
Eller om ni är intresserade av att läsa mina blogginlägg kan ni kopiera och spara länken här nedan och läsa valda inlägg när det passar.
Händelser för 63 år sedan är väl då ändå något att fundera över!
Tänk på det ungdomar när ni i coronatider är ute och rör er och var rädda om varandra.
50-60-talshistoria
Böcker Kommentera
Månadens bil i min almanack från Stena recykling är en stilig eller graciös Chrysler från 1957, samma år som min andra bok "Livsepok" i mina memoarer börjar.
Eftersom min beskrivning av bloggen är "Berättelser från 40-tal till nu" kan jag nu ta lite texter ur mina böcker från 50-60-talet.
Här är delar av förordet till boken.
"Förord
"Livsepok" skildrar tiden efter att jag slutat skolan 1957 och äntligen får börja arbeta.
Inte för att jag alls vill jämföra mig med en etablerad författare, men titeln för berättelserna i denna del av mitt liv hade tidigare valts till "Ett annat liv".
Men jag bytte ut titeln eftersom nu författaren PO Enqvist precis varit före mig och använt den titeln på sin roman, han skildrar också händelser från sitt liv.
Jag tyckte att titeln skulle förefalla att bli ett plagiat av hans boktitel. Dessutom vill väl jag liksom de flesta både vara och framstå som mer originell, därför valdes titeln i stället till " Livsepok".
Det är med rätta eftersom den tid som nu skildras inte bara för min egen del utgör av en ny och betydelsefull epok utan också för de flesta.
Tidsperioden innehåller många omvälvande händelser för mig i ett föränderligt samhälle.
Nu kommer för mig frihetens och förverkligandets period, i ett samhälle som växer så det knakar, både materiellt och kulturellt.
Den senare delen av femtiotalet och hela sextiotalet var på många sätt en helt fantastisk tidsperiod inte minst för oss som var unga då.
Många generationers ungdomar både före och efter den här tidsperioden kan vara avundsjuka på oss som fick uppleva den tiden.
Jag är helt säker på att de skulle vilja ha varit med och delat den med oss.
På de rökiga fikens jukeboxar med hög volym lyssnade vi på Rock araund the clock med Bill Heyly, Chubby Checker, Elvis Presly, Tommy Steel, Little Richard, Conway Twitty, Roy Orbinson, Buddy Hoooy, Siv Malmkvist tunna skivor och många andra som kom fram under den här perioden som var ett musikaliskt trendbrott med låtar som i stort fortfarande håller.
Vilka låtar som gällde under dessa år kan du lätt hitta på nätet.
Vi såg filmer på de då stora och mångfaldigade biograferna med skådespelare som James Deen, Marlon Brando, Ricard Widmark."
Slut citat.
Såhär inleds texten i boken Livsepok som börjar 1957.
"Livsepok
Det är fortfarande 1957 och vårterminen i åttan för den 9,åriga enhetsskolan i Sundbyberg är äntligen över, jag skulle få sluta skolan för att vi skulle flytta till Tungelsta, eller närmare bestämt Villavägen 14 i Krigslida som den egentliga adressen var. Huset som (farsan) Åke hade jobbat så hårt med i flera år stod nu inflyttningsklart.
Mamma och jag hade också varit med och slitit med att få ihop det egna hemmet. De mesta arbetet hade utförts för hand, dels därför att det snålades, dels för att farsan antagligen tyckte det var roligt att visa vilken riktig karl han var. Ibland gick det väl till överdrift kan man tycka, och då tänker jag på när vi grävde upp hela grunden för hand. Nåja, det var Åke som stod för merparten av grävningen. När han avslutat det tunga jobbet på dagarna som armerare åkte han därefter ut till Tungelsta och grävde på kvällarna."
Slut på citatet.
Visst kunde det vara tungt och slitsamt men mamma tröstade mig med att arbete främjar hälsa och välstånd och vi hade inga mobiltelefoner och datorer att slöa bort våra liv med.
Jag skrev förra veckan att jag ville skriva något om dansband och det är något som jag har förbisett i mina böcker trots att det var gott om dansställen som vi kunde roa oss på.
De dansställen jag mins och som jag besökte var då förutom skoldanserna i plugget i Ängsskolan i Sundbyberg där det spelades Dixilandmusik med storband, men då hängde jag bara där eftersom jag ännu inte lärt mig dansa trots att rockmusiken precis gjort intåg i Sverige, men det dansades och spelades Rock på ungdomsgården.
Jag mins dansställen som Sunside på Drottninggatan, Nalen på Regeringsgatan. Folkparkerna som Björknäs paviljongen, Vendelsö, Handen,s folkets hus och det dansades på de flesta klubbarna fast då mest till grammofon. Henrys fik i Skarpnäck hade ibland riktiga orkestrar, det dansades och spelades i stort sett överallt.
På tal om dans så tänkte jag ta ett stycke ur boken från då jag var på väg på jobb i Kalix på 60-talet.
"Framme i Örnsköldsvik var jag trött och beslöt mig därför att ligga över.
När jag hade ätit och vilat mig en stund började det väl klia lite i benen, jag undrade vad man gjorde en lördagskväll i Ö-vik.
Dans svarade receptionisten och berättade vart man kunde dansa. Jag drog på mig sviden och grimman sen bar det iväg till ett hus uppe på höjden, möjligen folkets hus eller folkpark, jag minns inte.
Min första reaktion var, (oj va mycke brudar) och de stod bara på en sida av dansgolvet.
Jag fick syn på några skarpa brudar bland de andra och gick fram och snackade, orkestern började spela och plötsligt bröt helvetet löst, eller var det jordbävning.
Killarna kom rusande över golvet som galningar för att bjuda upp till dans. Men vad gjorde det mig, jag hade ju redan bjudit upp en skarping. När dansen var slut följde jag bruden tillbaks och efter att kollat in en ny skarping gjorde jag likadant som förra gången.
Efter några danser talade en tjej om för mig att, om jag håller på sådär så kommer jag att få spö av pojkarna, som hon uttryckte det.
I plugget var jag inget vidare på sextio meter när det var uttagning till skolmästerskap och jag var väl förmodligen inte bra på femton meter heller, dessutom tyckte jag det kändes genant, ovärdigt och barnsligt att utöva snabbast på femton meter när jag bara ville dansa.
Inte hade jag lust att kuta som en dåre över golvet för att få stuffa med en snygg brud och inte ville jag få spö heller, det fick bli att gå hem och slafa om jag skulle upp tidigt och åka vidare i morgon bitti tänkte jag, så fick det bli.
De tänkte nog, jävla dum stockolmare, men jag fick i alla fall dansa med de snyggaste brudarna, så länge det varade. Jag var fortfarande tjugotvå år och kände mig nästan odödlig, men trött när jag lade mig."
Slut citat.
Ni får ursäkta språket men det var så det lät då det begav sig.
Nästa vecka efter det amerikanska valet kan det kanske bli något samhällsnyttigt, vi får se.
Eller om Halloween den irländska/amerikanska skräptraditionen eller om det är en rest av vikingarnas höstblot, är det ett spektakel vi behöver i stället för en stillsam minnesstund för våra avlidna. I år har vi ett osynligt monster som skrämmer de flesta och det kan väl räcka.
Klickar man på "Till bloggens startsida" uppe till höger i bloggen kan man läsa alla inlägg i följd.
Eller om ni är intresserade av att läsa mina blogginlägg kan ni kopiera och spara länken här nedan och läsa valda inlägg när det passar.
Händelser för 63 år sedan är väl då ändå något att fundera över!
Tänk på det ungdomar när ni i coronatider är ute och rör er och var rädda om varandra.