Ibland kan det vara svårt med perspektiv i tillvaron.
Häromdagen var det dags att fylla år igen, en väldigt massa år som läggs på hög tur jag inte behöver blåsa ut lika många ljus på tårtan. Visserligen bjöd jag mina vänner på tårta häromdagen men då utan ljus.
Vi åkte till ett stort varuhus och där såg vi en skylt vid en bilparkering som var avsedd för kvinnor, att parkera, lite roligt och kanske något andra varuhus borde ta efter.
Skrev för en tid sedan en blogg där jag hävdade att det ibland är svårt hålla reda på årtalen och ibland decennier, men det finns ju hjälpmedel till exempel vilken bil man hade och för vissa vilken fru man var gift med eller något, men där har jag bara haft två som stått ut med mig någon längre tid så det blir svårt med åren däremellan. Nu har vi varit tillsammans över tre decennium så där kan det bli svårt med att tidsbestämma vissa händelser där emellan någon gång.
Visst mins vi när vi var små och fyllde år att det var himmelens långt mellan gångerna. Tror inte att jag mins födelsedagarna förrän jag var i skolåldern och bodde i Sumpan, man vaknade av pappersprassel men låtsades sova eftersom jag ville bli överraskad med paket och choklad på sängen.
Numer är det mindre dramatiskt och några presenter att ställa i skåp vill jag inte ha annat än möjligen skötsamma barn och barnbarn och de låter sig inte ställas i några skåp eller hittas där de sist sågs vilket är bra.
Man kan uppskatta en god middag tillsammans med vänner och nöja sig med det, det bästa är gott nog.
Lite surrealism
Måste väl skriva av mig lite om det politiska och släppa lite på den inre frustrationen, såhär!
Hur jäkla svårt kan det vara att fatta att man förlorat kan man undra.
Tänkte på när vi lirade fotboll eller bandy. Var det någonsin någon som trodde de hade vunnit när de torskat.
Nej någon sådan idiot hade i varje fall inte vi i Sumpan. Visserligen fanns det småväxta grabbar som var ettriga med komplex där också, men ingen var så knäpp att de hävdade att de vunnit när de förlorat en match eller om vi simmat ikapp.
Det är värre ställt med Leder off the pack, alltså han som ville leda Alliansen, den som nu är utraderad, han trodde alltjämt att de vann valet fast de förlorade och har fortfarande inte tagit in att han är blåst av banan.
Visst är det fängslande när alla, just det alla ser hur någon kan vara så hypnotiserad och tro att man vunnit, en overklig känsla infann sig just då, var han eller dom knäppa eller?
Perspektiv
Allmänt KommenteraIbland kan det vara svårt med perspektiv i tillvaron.
Häromdagen var det dags att fylla år igen, en väldigt massa år som läggs på hög tur jag inte behöver blåsa ut lika många ljus på tårtan. Visserligen bjöd jag mina vänner på tårta häromdagen men då utan ljus.
Vi åkte till ett stort varuhus och där såg vi en skylt vid en bilparkering som var avsedd för kvinnor, att parkera, lite roligt och kanske något andra varuhus borde ta efter.
Skrev för en tid sedan en blogg där jag hävdade att det ibland är svårt hålla reda på årtalen och ibland decennier, men det finns ju hjälpmedel till exempel vilken bil man hade och för vissa vilken fru man var gift med eller något, men där har jag bara haft två som stått ut med mig någon längre tid så det blir svårt med åren däremellan. Nu har vi varit tillsammans över tre decennium så där kan det bli svårt med att tidsbestämma vissa händelser där emellan någon gång.
Visst mins vi när vi var små och fyllde år att det var himmelens långt mellan gångerna. Tror inte att jag mins födelsedagarna förrän jag var i skolåldern och bodde i Sumpan, man vaknade av pappersprassel men låtsades sova eftersom jag ville bli överraskad med paket och choklad på sängen.
Numer är det mindre dramatiskt och några presenter att ställa i skåp vill jag inte ha annat än möjligen skötsamma barn och barnbarn och de låter sig inte ställas i några skåp eller hittas där de sist sågs vilket är bra.
Man kan uppskatta en god middag tillsammans med vänner och nöja sig med det, det bästa är gott nog.
Lite surrealism
Måste väl skriva av mig lite om det politiska och släppa lite på den inre frustrationen, såhär!
Hur jäkla svårt kan det vara att fatta att man förlorat kan man undra.
Tänkte på när vi lirade fotboll eller bandy. Var det någonsin någon som trodde de hade vunnit när de torskat.
Nej någon sådan idiot hade i varje fall inte vi i Sumpan. Visserligen fanns det småväxta grabbar som var ettriga med komplex där också, men ingen var så knäpp att de hävdade att de vunnit när de förlorat en match eller om vi simmat ikapp.
Det är värre ställt med Leder off the pack, alltså han som ville leda Alliansen, den som nu är utraderad, han trodde alltjämt att de vann valet fast de förlorade och har fortfarande inte tagit in att han är blåst av banan.
Visst är det fängslande när alla, just det alla ser hur någon kan vara så hypnotiserad och tro att man vunnit, en overklig känsla infann sig just då, var han eller dom knäppa eller?