Dagens bild är en teckning av fiskeläget Lickershamn på Gotland som jag gjorde i början på 80-talet.
Sitter på kammarn och funderar på vad veckans blogg skall handla om och för att få upplag gick jag in på vad jag skrev om förra året vid den här tiden.
Jag konstaterar att allt verkar sig lika och att det kretsade runt pandemin och allt förutom att det nu finns hopp om att vi kanske kan bli vaccinerade även om region Stockholm verkar vara sämst.
Läste också att jag då släppte min fjärde bok till tryckning även om den inte var helt klar, då i rädsla över att jag kanske kunde drabbas och dö av viruset innan den gått i tryck.
Nu har jag i alla fall hittills klarat mig och då kanske det kan bli en femte bok i min biografi, vem vet?
Plötsligt dök melodin ”lugnare vatten makligare sjö” upp i mitt minne.
En låt av Kjell Höglund som kanske kan beskriva mångas kamp genom livet och till slut kommer till salighetens ö som det sjungs i melodins text.
Det kan väl då var dit vi kommer när vi vaccinerat oss och pandemin kan vara över (för den här gången) och när vi kan få krama om våra barn och barnbarn. Någon saknad som blir mer påtaglig nu när jag har ett barn som fyller år i dag den 19 maj.
Själv tycker jag att salighetens ö är Gotland eftersom jag har många minnen därifrån. Tycker mig fortfarande kan minnas lukten av den sommarvarma heden och smaken av mogna smultron och nekon eller nejkar som plockades i dikeskanten.
Hur gör barnen numer, plockar dom smultron och nekon eller sitter de bara inne och spelar på digitala enheter eller?
Men jag har många minnen från just när jag varit ute på havet och då främst Mysingen och dess omgivande farvatten och minns känslan av när man kommit in i lä och lugnare vatten och lugnet lägger sig som en mjuk filt över en.
I veckan var jag nere vid Mälaren och golfbanan i Bro och konstaterade att isen låg kvar och fåglarna hade börjat komma till udden där vattnet var lite öppet.
I morse vid frukosten hade jag sällskap utanför köksfönstret av en råbock som ännu hade skinnet kvar på hornen.
Visst är det fint att bo vid skogen.
Håll modet uppe och avståndet.
Skrolla ner och läs tidigare inlägg eller klicka uppe till höger.
Eller logga in direkt på sylves.blogg.se för att läsa alla blogginlägg.
Modet uppe
Nostalgi KommenteraDagens bild är en teckning av fiskeläget Lickershamn på Gotland som jag gjorde i början på 80-talet.
Sitter på kammarn och funderar på vad veckans blogg skall handla om och för att få upplag gick jag in på vad jag skrev om förra året vid den här tiden.
Jag konstaterar att allt verkar sig lika och att det kretsade runt pandemin och allt förutom att det nu finns hopp om att vi kanske kan bli vaccinerade även om region Stockholm verkar vara sämst.
Läste också att jag då släppte min fjärde bok till tryckning även om den inte var helt klar, då i rädsla över att jag kanske kunde drabbas och dö av viruset innan den gått i tryck.
Nu har jag i alla fall hittills klarat mig och då kanske det kan bli en femte bok i min biografi, vem vet?
Plötsligt dök melodin ”lugnare vatten makligare sjö” upp i mitt minne.
En låt av Kjell Höglund som kanske kan beskriva mångas kamp genom livet och till slut kommer till salighetens ö som det sjungs i melodins text.
Det kan väl då var dit vi kommer när vi vaccinerat oss och pandemin kan vara över (för den här gången) och när vi kan få krama om våra barn och barnbarn. Någon saknad som blir mer påtaglig nu när jag har ett barn som fyller år i dag den 19 maj.
Själv tycker jag att salighetens ö är Gotland eftersom jag har många minnen därifrån. Tycker mig fortfarande kan minnas lukten av den sommarvarma heden och smaken av mogna smultron och nekon eller nejkar som plockades i dikeskanten.
Hur gör barnen numer, plockar dom smultron och nekon eller sitter de bara inne och spelar på digitala enheter eller?
Men jag har många minnen från just när jag varit ute på havet och då främst Mysingen och dess omgivande farvatten och minns känslan av när man kommit in i lä och lugnare vatten och lugnet lägger sig som en mjuk filt över en.
I veckan var jag nere vid Mälaren och golfbanan i Bro och konstaterade att isen låg kvar och fåglarna hade börjat komma till udden där vattnet var lite öppet.
I morse vid frukosten hade jag sällskap utanför köksfönstret av en råbock som ännu hade skinnet kvar på hornen.
Visst är det fint att bo vid skogen.
Håll modet uppe och avståndet.
Skrolla ner och läs tidigare inlägg eller klicka uppe till höger.
Eller logga in direkt på sylves.blogg.se för att läsa alla blogginlägg.