sylves.blogg.se

Vaknade mitt i natten av att de salta kexen med vitlöksost gjorde sig påminda och efter en Novalikol försökte jag somna om men tankarna letade upp en av mina döttrar som kunde föda när som helst.

Tänkte på vilka fantastiska människor kvinnor är som har förmågan att få nytt liv att växa i sina egna kroppar och hur naturen har ordnat det så de står ut med smärtan.

Så har det varit i årtusenden att kvinnor skapat liv medan männen tidvis genom sekler försökt att förgöra mänskligheten genom de otaliga krigen och andra djävulska uppfinningar, så tänkte jag då mitt i natten.

Motsvarande kan man se i djurvärden där hanarna slåss om honornas gunst och honorna föder och göder sina barn.

I min fjärde bok som heter "På väg hit" inleder jag med att att räkna upp alla krig som Sverige var involverade i just för att påminna om den väg vi varit tvungna att passera för att ha kommit hit.

Men det var egentligen inte det jag tänkte berätta utan i stället tänkte jag lite på den förestående påsken.

Jag har minnen både från min barndoms stad Sundbyberg och min tid i Bro på Gotland hos mormor och morfar.

Sverige har ju blivit sekulariserat och de kristna traditionerna är numer löst knutna till samhället vilket gör att jag funderar på om barn nuförtiden bryr sig om varför vi firar påsk annat än att barn i vissa åldrar klär ut sig för att tigga godis och det är ju ändå också lite gulligt.

Själv mins jag inte påskkärringarna på 40 och 50-talet bara att det var en mycket tråkig helg och det mesta var stängt. 

Mins att Pressbyrons kiosk vid spårvagnshållplatsen sundbybergsgränsen (nuvarande Tuletorget) var öppen och dit kunde jag få gå och köpa en stor glasflaska Pomeril med patentkork som vi skulle ha tillmiddagen.

Tror det var före påsk ett år när jag åkte med morfar till slakthuset i Visby med häst och vagn med ett får i en träbur och på hemvägen hade vi en gjutesäck under kuskbocken med oss hem.

Mins inte vilken dag det var när mormor gjorde ugnsgrilljerad lamskalle, en delikatess på Gotland sägs det. 

Men vad jag vet var det en rest från tiden när det var mycket fattigt på Gotland och kropparna exporterades utan skallar eftersom de inte ville betala för dessa, men det kan vara en skröna.

Slutsatsen var i iallafall att jag aldrig tyckte om fårkött och tyckte det smakade blöta yllevantar.

Min kompis är här för att hans närmaste familj skall förhoppningsvis få en ny familjemedlem i dagarna. Kompisen är fjorton år och på så vis är vi ungefär lika gamla han och jag, men han är väldigt vital för sin ålder och man kan inte tro att han är så gammal.

Veckans bild är en teckning jag gjorde då i början på 80-talet på Gotland troligen från Lickershamn  men kan också varit i Själsö.

Båten kan symbolisera att man skall ta det med ro även om det nu är påsk.

Vill också påminna om att den kolteckning på en tun i Väskinde som är överst i bloggen symboliserar att även om det finns hinder så går de oftast att ta sig igenom.

Själv har jag blivit vaccinerad i veckan så jag har hopp om att ta mig igenom Coronahindret.

Visst är det fint med en gammal kompis. 

Skrolla ner och läs tidigare inlägg eller klicka uppe till höger.

Eller logga in direkt på sylves.blogg.se för att läsa alla blogginlägg.